Lärare om KappAbel 2006

Våren 2005 läste jag i LMNT:s nyhetsblad om KappAbel, en nordisk tävling med matteuppgifter som hela klassen löser tillsammans. Jag tyckte att det lät spännande. Mindre roligt tyckte jag om ett projektarbete som ingick i tävlingen.

När jag funderade på att anmäla klassen var jag orolig över det tekniska krånglet med Internet därför att på Kappabels hemsida stod: Tidig anmälan rekommenderas för att lära känna tävlingens Internetsystem och för att upptäcka eventuella fel i tid.

Vad menades med tävlingens Internetsystem och att upptäcka eventuella fel i tid? Skulle det ta lång tid att ladda ner uppgifterna? Skulle våra datorer klara av det? Skulle det bli för krångligt? Brukade det uppstå fel?

Lyckligtvis blev jag mera nyfiken än rädd och vi anmälde oss i början av ht 2006. Att anmäla sig var enkelt, gå in på Kappabels hemsida, skriva namn, adress och antal elever i klassen. Sedan var vi redan med i tävlingen!

Jag berättade om Kappabels Rund 1 och 2 för eleverna. De tyckte från början att det lät spännande. Projektarbetet sparade jag till senare. Jag kände att det var lite stressigt att sätta igång med ett projektarbete om matematik och kommunikation när det fanns så mycket annan ”vanlig matematik” vi skulle hinna med.

När det var dags att ladda ner uppgifterna var jag beredd på det värsta… men det gick utan problem! Proceduren tog ca 2 min, det var bara att gå in på Kappabels hemsida, skriva in en kod, som jag fått några dagar innan via mail, och hämta uppgifterna.

Både rund 1 och 2 består av 8 uppgifter som skall lösas av hela klassen tillsammans. Varje skola väljer fritt när eleverna arbetar med uppgifterna.

Vi valde att tävla den 21 november. Då delade vi klassen i grupper om 3 elever. Varje grupp fick åtta uppgifter. Eleverna jobbade i sina grupper och löste så många uppgifter som möjligt. Hälften av klassen började från början av uppgifterna och hälften av klassen från slutet, för att vara säkra på att vi skulle hinna med alla uppgifter. När det var ca 20 min. kvar av lektionen skrev vi upp alla svar på tavlan som grupperna kommit fram till. Många svar stämde bra överens med varandra, men några hade vi upp till fem olika alternativ att välja emellan. Då började ett spännande samarbete där varje grupp motiverade sina lösningar, vem som hade rätt och vem som hade fel och varför. Alla var med! Kappabels uppgifter är sådana att varje elev kan hitta en eller flera problem som passar henne eller honom. Det blev mycket samarbete, matematiska diskussioner, kontroll av lösningarnas rimlighet, spännig, glädje…
I slutet av lektionen kunde man se en hel klass av nöjda elever som verkligen jobbat med matematik.

Rund 2 blev ännu mera spännande: som på Rund 1 skrev vi upp alla svar på tavlan. Efter ett tag var det bara Problem 2 kvar:

Genom att ordna siffrorna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9, är det möjligt att skriva ett bråk som kan förkortas till 1/4. Detta kan göras som nedanstående exempel:

Uppgiften går ut på att placera alla siffrorna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 så att det bildas ett bråk som kan förkortas till 1/5. Det finns många rätta lösningar men 3 st ger full poäng.

Flera grupper hade kommit fram till samma bråk så vi hade hittat ett bråk av tre.
Efter en stunds testande föreslog någon att vi skulle samla in allt grupperna visste om villkoren för de sökta bråken. Ungefär så här såg det ut:

1. nämnaren måste sluta på 5 därför att nämnaren är produkten av täljaren och 5 och noll får inte användas.
2. täljaren ska sluta på ett udda tal
3. nämnaren börjar på 1, 2, 3 eller 4

Någon minut senare hittade en elev ett till bråk. Nu var det bara ett kvar!

Tiden gick. Det tredje bråket var omöjligt att hitta. Plötsligt skrek Andreas (en av de svagaste eleverna i klassen):

- Jag har den!

Det blev tyst i klassrummet. Vi hörde Andreas upprepa, fast nu mycket tystare:

- Jag har den!

Jag skyndade mig till tavlan för att skriva det Andreas dikterade. Flera elever kontrollerade Andreas lösning samtidigt. Alla tittade. Stor spännig. Till sist utbrast flera samtidigt:

- Ja, det stämmer! Det är rätt…Och en riktigt stor applåd.

Gissa om Andreas växte den dagen!

Jag var också glad. Efter den lektionen hade jag inte längre 24 elever utan en grupp.
Någon gång i slutet av mars fick vi höra att vi kommit till semifinalen. Det fruktade projektarbetet var nu ett faktum. Eleverna skulle snart ut på PRAO och projektet som Kappabel föreslår skall göras under läsåret var inte ens påbörjat.

Efter diskussion med eleverna valde vi ämne och arbetsform. Vi fick bryta den traditionella undervisningen och ägna oss åt en fördjupning i matematik och kommunikation. Vi skulle göra en hemsida, en video och korta arbeten som förklarar mera ingående det som visas i filmen. Till min stora förvåning blev eleverna mycket engagerade med projektarbetet. Genomgående i utvärderingarna var att eleverna tyckte om att arbeta med projektet.

Cecilia Christiansen
Carlssons skola, Stockholm

« Tillbaka